En riktigt härlig dag är det idag!
Hästarna är ute och knaprar sitt hö efter en dundrande racerunda i den snötäckta hagen.


Mindre härligt är att gammelhunden snabbt blir sämre. Vi inväntar med tillförsikt men även bävan inför avlivningen. Må gudarna vara med oss så han inte hinner bli sämre innan vi tajmat in veterinär och grävhjälp!
De andra huliganhundarna mår som vanligt. Nemi kör sina race i trädgården med näsan långt ner i snön, det märks att det är första vintern. Mini däremot fryser även med täcke. För hans del kvittar utevistelse, pinka och bajsa och sen in.


Efter några rastlösa dagar så har våra "spöken" lugnat ner sig något. Hunden som puffat på mig märks inte av och idag är den första dagen som jag inte har sällskap nere i källaren.
Undra vem/vad/vilka som vi har i huset egentligen!? Jag både önskar och inte öskar att jag kunde se något mer än bara diffusa skepnader. Men jag vet inte helt säkert om mina nerver skulle palla för det. Det är i alla fall tur att vad som än finns här är tillräckligt tydliga att vem som helst märker av det. Annars vore det nära till hands att uppsöka hjälp för psykiska problem.

Älskling är på jobbet och jag har en sån där ledig dag! Inte en bokstav står det i almanackan! DET är ett mirakel!

Vi hörs säkert senare för nu ska snabeldraken rastas och matas med muterade hårbollar och dammråttor.