Jag vill inte göra nåt!!!

Skjutsat hela bunten tjejer till skolan, alla i samma skola idag. Jag tycker lite synd om dem när de ska halka iväg på morron. Sen dessutom var det skridskoåkning för den yngsta, tungt att bära hela bagen med skridskor, hjälm och termobrallor.
Allt lugnt så långt.
Men sen gillar jag INTE när jag "är dum", för att tonårssbrutta ska ha hjälp av moster att sy upp byxor. När jag frågar om hon mätt ut hur mycket så är jag dum... Puh... Vill inte.
De ska dessutom vara själva när jag har min jobbnatt. Kraven då är att de samarbetar och det är nästintill omöjligt. Jag kan förstå det då många vuxna har problem med det, men ändå inte... Hur gör man för att lära dem respekt och att prata med varandra!
Just nu är det minstingen med sina 11 år som har mest vett i skallen. Kan det vara hormonerna som inte hunnit göra sitt intåg hos henne som gör att hon kan tänka.

Dessutom är jag helt slut. Hade egentligen "sovmorron" till halv 7 men vaknar kvart i 6 av att jag tycker mig höra klockan ringa. Nu är det andra dagen i rad som jag blir väckt vid den tiden. Är det "våra" spöken som spelar spratt eller är det hjärnspöken som ringer vid samma tid? Bah... man är nog lite sjuk i huvudet...

Och nu är veterinär preliminärt inbokad till tisdag för att ta bort gammelhunden. Nu ska bara grävarn anlitasså det klaffar. Det är så jobbigt! Och ännu mer jobbigt är att det har dragit ut på tiden. En gammal hund blir ju så fort dassig och nu börjar jag nästan få panik över om han säckar ihop. När vi beslutade oss för avlivning var han fortfarande fräsch, gammal och gaggig men ändock relativt fräsch. Men med 2 månaders fördröjning så rasar det ner fort...


Låt den gamla gentlemannen klara skivan tills vi kan hjälpa honom över kanten!!
Ingen hund ska behöva känna att den tappar i rang och bli utstött av resten av flocken. Det är ju inga vildhundar vi har utan älskade flockmedlemmar som vi har makten att kunna ta bort innan det blir ett förfall...