Känslan av att mista sin hund är så hemsk. Men ändå börjar det mattas av något nu.
Jag antar att förberedelserna inför den här dagen har pågått så pass länge att det är lite lättare.
Ändå kom känslan när jag rastade Nemi och Mini i kylan... Hur kallt har Zeke det där han ligger?
Jag antar ändå att han har det inte kallt...
Jag väntar på den där puffen med nosen som säger att han har det bra där han är.....