Ännu en morron! Tjoho!!
Eller nåt sånt...
Varje morron som kommer är en vinst! Den skapar möjligheterna att göra en ny dag...
... men den garanterar inget.
Då var man sjukskriven ett tag till och det är ju en riktig höjdare! Allra helst när FK är så jävla snabba med utbetalningarna men det löser sig ju på nåt sätt, hoppas jag.
Tillvaron är lite flytande och tankeverksamheten lite ensidig.
Fatta när man muttrande går omkring, pratandes med älskling i telefonen och letar efter just... telefonen...
Älskling säger: "Du har den i handen!"
Och genast kontrar jag, i tanken, med: "Hur fan kan han säga så och veta"
*bah*
Dagarna flyter samman och kontakten med kurator är tagen.
Där kommer frågorna som:
Hur har du tänkt dig?
Hur kan vi hjälpa dig framåt?
Hur ser du på din tillvaro?
Om jag hade dessa svar så hade ju tillvaron sett annorlunda ut!
Eller?
Jaja, färdiggnällt...
Saker och ting löser sig.
Utrensning har påbörjats men avsaktas när det är svårt att sälja av!
Allt har sin tid och allt TAR sin tid!
Tur att det inte är bråttom!
Hästarna löser stora problem!
Eller håller dem i alla fall borta medan Emilia rastar tanten i stallet!
Det går riktigt bra med att hålla igång dem och vi har hittat hopphästen i Calle!
Ridturer, kaffe, Snickers... typ..
Det är lagom krav!
Den hårda knuten...
... i magen blev ju inte mindre efter dagens kuratorsbesök.
Frågor som kräver sina svar har jag ett starkt motstånd till. Jag har ju ännu inte funnit de svar jag söker så jag har ingen lust att spekulera i dem.
Att gå tillbaka år av händelser är inte det allra lättaste och jag känner att det kanske jag borde bespara mig.
Jag antar att jag finner mina svar så småningom, allt eftersom situationer uppstår.
En sak är säker!
Mina barn älskar jag! Och det är det som ställer till det för mitt logiska tänkande! Känslor kan ställa till det så förbannat mycket!
Men duktig som jag är så blev det en ny tid uppskriven och som vanligt utlämnar jag inte mer än jag absolut känner att jag måste.
Knuten... den låter vi vara tills alla frågor är färdiga.
För svaret... den finns i själva knuten!
Facebook... ansiktslöst..
Jag gillar Facebook!
Trots namnet är det stället där man aldrig behöver blotta ansiktet.
Det som skrivs är "sant" och inget annat.
Det som står är det som gäller, inget annat.
Om det inget står är det bra och OM det står är det bra med för då luftas det.
Om det som skrivs är "sant" behövs inte ytterligare funderingar.
Och glada gubbar täcker statusfälten och det inte är någon samhällsfundering som ska vädras.
Uppdateringarna med information, känslor och platsbekräftelser är det enda vi behöver för att veta "allt" om varandra.
Tänk vad mycket livet blir lättare på det här sättet!
Jag behöver aldrig ta ansvar för omgivningen eftersom "alla" vet "allt".
Och duktiga människor uppdaterar flitigt för den där klappen på huvudet.
De rosa molnen som ibland befinner sig som uppdateringar kan aldrig ifrågasättas då JAG sitter vid datorn och DU sitter vid datorn...
Bättre än så här kan det inte bli!
Det som yppas på Facebook är sant och INGEN behöver fundera på det som INTE yppas!
Kanon!
Om jag inte delar en del uppdateringar ter jag mig hjärtlös eftersom jag inte bryr mig om cancerns offer, barnens väl, hhundarnas utsatthet osv.
För om jag känner, tycker eller gör något utanför Facebook så gills det ju ändå inte!
Bra bra!
Från ett kommunikationsorum så gick det till den totala sanningen.
Då är livet lätt att leva!
Och är jag nå trött??
Näää, för det står inte på Facebook...
Dagens mödor!
Då var hästarna ompysslade och jag fick trevligt sällskap med bl a stallsopning! Tack!
Nu har jag äntligen åtminstone påbörjat den stora utrensningen som är överhängande!
Jag har lyckats skapa ett album på Facebook med säljesgrejer. Om jag nu kunde få bilder på alla prylar med!
Tyvärr är ju kameran inte den bästa på min telefon så jag får förlita mig på dagsljus och hjälp från tjejerna men så småningom ska väl det bli klart.
Hela huset är fullt av sånt som borde rensas ur och säljas. När kan det passa bättre än nu då det är julklappstider!
Sen behövs de sekiner som kan tänkas rulla in nu när livet befinner sig i de sju svåra åren.
Jag har även hälsat på en vän som har blivit lite eftersatt. Det är tur att mina vänner vet att jag åtminstone tänker på dem även om det går långt mellan besöken.
Disken är avklarad och det återstår att se hur många måsten som blir avverkade under dagen. Jag antar att det inte blir särskilt många och vad det vore guld om man kunde trolla bort dem!
Men orken räcker inte till även om jag inser att det är hög tid att beta av saker för att de inte ska samlas på hög.
Men, men... den som lever får se när det blir gjort.
Var är orken!
Orken har gått och lagt sig.
Just nu har jag energi nog för de kommande 5 minuterna åt gången.
Måste ut och lukta på hästarna och få lite dagsljus på mig!
Jag måste också se mina barn som kommer att finnas hos mig mer än de kommande 5 minuterna.
Jag älskar mina barn!
Vad är trygghet?
Det diskuteras ganska flitigt i vår lilla stad om vad som är trygghet.
Slående är det spann som uppkommer, hur vi alla värderar trygghet på olika sätt!
En del är osäkra på främmande människor bakom ryggen...
En del är rädda för mörkret...
En del är helt enkelt rädda för människor!
Och en del är rädda för miljön...
Det som väldigt sällan diskuteras är tryggheten att kunna vara svag, liten, osäker osv...
Det jag menar är att trygghet kanske inte ALLTID är att vara trygg med sig själv utan tvärtom!
Jag kanske behöver vara trygg med att släppa kontrollen och lämna över till någon annan.
Jag kanske behöver vara trygg med att vara liten och svag med någon annan...
"Sköt dig själv och skit i andra"...
Det är väl det bästa uttrycket som skulle kunna rasera tryggheten totalt!
Den dag som vi klarar oss helt själva blir det katastrof, tror jag...
Idag diskuteras trygghet i vår lilla stad med tanke på en del både utförda och enbart påstådda överfall...
Ett överfall på person skapar otrygghet...
MEN!
När vi får tillfälle att peka på någon antagen skyldig så skapas en ännu större otrygghet för någon annan!
För mig är trygghet när jag vågar vara beroende av någon/några andra... men jag antar att vi har lång väg för att komma dit...
Minns och känns...
... VNV Nation "The Fartherst Star".
Läser åter det sista inlägget i bloggen: "Var det någon som trodde på..."
Kan man säga att det går upp som en sol och ner som en pannkaka?
Jag har tidsbegränsade göromål som borde göras och det KOMMER jag att göra!
De som inte är tidsbegränsade blir nog klara de med allt eftersom. Jag har bestämt mig för att se till att saker och ting hamnar på plats! Det är så mycket enklare då med organisering.
Det är fortfarande många saker som hänger i tomma intet men lite energi har jag fått till att sortera upp.
Apropå sortera upp... Det är också en grej! Här ska rensas, röjas och göras av med det som bara tar plats!
... tyst det är i huset!
... än så länge i alla fall!
Snart är det dags för resten att vakna!
Älskling och Casper har åkt till Köping och nu väntas tonåringar, Caiza och hennes till frukostbordet.
Som Anna påpekade innan helgen:
"Det känns så skönt med Caiza och ungarna här! Det känns som om vi är en STOR familj!"
Det är något som jag bara kan hålla med om!
När alla är samlade blir det 10 kring madbordet, pv inräknad...
Men Maria och hennes pv är så generösa mot storasyster att hon får låna Marias rum ett tag.
Det ska ändå tilläggas att plats går alltid att skramla fram om det behövs...
Som sagt... frukost...
Nu kom första av de kvarvarande hungrig till köket!
Mörkt ute, solsken inne!
Rummel i huset...
En vända mitt i natta då man har legat och lyssnat efter sent inkommande...
Tidigt på morron hör jag lillfröken som rumlar runt och är vaken!
Även om morgonen blir tidig och mörkret fortfarande ligger kvar ute så är det skönt att ha ett solsken som förväntar sig frukost!
Jönserier på sin egna "meditationsmatta" och jag har äntligen fått in lite rutin på morronblöjan och vällingen. Det ska ju tilläggas att det är tur att lillfröken med sin ringa ålder förmår att svara "ja/nej" när medmormor undrar hur i hela fridens man bär sig åt med en liten.
Extraskor i hallen som vanligt en helg och det återstår att se vad det är för en som hittat hit. Enligt uppgift ingen inbrottstjuv åtminstone.
Igår kväll råkade jag ut för det som så ofta händer bland människor...
Lite till devis är ju "Det som händer på Facebook, händer på riktigt... annars är det inte sant".
Igår hamnade jag i diskussion men en gällande glödhett tema.
Som förväntat får man inte diskutera med olika åsikter utan kommentarer tas bort och "vänskap" raderas på fejjan.
Är det konstigt att mänskligheten inte kan hålla sams?
När olika åsikter förkastas i samma veva som personer med olika åsikter förkastas...
Det är skrämmande att det förväntas att ALLA ska ha samma åsikt... och att ett mänskligt umgänge grundas på lika åsikter...
Som tur är har jag en del fysiska vänner med helt annorlunda åsikter än mina men ändå förmår vi vara vänner!
Jag tycker att det är hemskt konstigt när åsikter inte kan vädras även om det är risk för återvändsgränd i diskussion. Så är det ju bara!
Ibland KAN jag inte få min granne att uppskatta "Hello Kitty" lika mycket som jag gör!
Sötnosar! <3
Så sitter man med två av sötnosarna vid köksbordet!
Moster Anna sitter med lilla Savannah, spelar, lirar musik och ritar...
Caiza har åkt med Oliver och bonusCasper på ishockeyträning och älskling raggar bildelar för den trötta volvon!
Maria är hos pv Oliver, de har tillfälligt överlåtit Marias rum till storasyster. Och Natanya har sovmorron och har ännu inte visat sig.
För att vara en familj med så mycket tråkigheter genom åren så är vi väldigt lyckligt lottade som har den kapaciteten att VARA en familj!
Som Anna uttryckte igår: "Det är så mycigt att ha storasyster här, det känns som om vi verkligen ÄR en stor familj!"
Som det ser ut idag så består vi under taket av syskon i både barnsben, tonåringar och vuxna. Av bonusbarn, barnbarn, halvsyskon, helsyskon, "mina/dina" barn, mostrar, mamma, medmamma, extrapappa, pappa...
Undra hur en ritad konstellation av familjen skulle se ut!?
Savannah har vaknat tidigt... enligt hennes mamma. Själv svarar hon: "Nej!" på det när vi frågar.
Men som sagt! Vilka underbara barn! ALLIHOPA!
Alla har sitt...
Alla har sina problem...
Men vi är ändå tillsammans!
Polisen nästa!!
Tänk att man har kunnat få uttrycka en uppskattning hos polisen!
Vi har det bra förspänt här i Arboga som har fått extra resurser vilket också märks!
Nu blir det ett möte med polis...
Sen blir det något så mer trivialt som hovis!
Där har vi också haft tur!
Att den inbokade hovslagaren kommer samma dag som snön fallit, DET händer inte ofta!
Hur som... jag har tänt ett ljus till Jozz...Olivia och samtidigt berättat för henne om vad som händer och sker...
Det är tragiskt att jag inte kan uppdatera henne någon annanstans än vid en gravsten. För jag VET att hon alltid velat höra vad som händer och sker med de kära systrarna och jag antar att hon finns med och vet... men ändå vill jag tända ett ljus och berätta, som jag gjort så många gånger...
Jag har mina flickor som jag älskar och allt jag önskar är att de ska få leva som de vill, känna sitt värde och klara sig bra...
Jag önskar att de har det inneboende hos sig själva så de vet sitt värde!!!!
Det som sker, det sker...
Men en hel del kan vi styra över och det ska vi göra till det bättre!!
Älskar mina barn!!
Våldtäktsförsök! Vart är vi på väg?
http://www.magazin24.se/nyheter/arboga/2012/11/03/valdtaktsforsok-i-arboga
Nu är det dags igen!
Vi hade en händelse nära i familjen... den gången kom det inte ut 13 polisbilar!
Jag önskar att polisen vore lika närvarande när nordbor är inblandade som tidigare händelser då alla resurser sattes in.
Men jag förstår även att ett litet överfall kan spåra ur med enorma konsekvenser när våra medlemmar i samhället som är politiskt engagerade enbart i trakasserande av olikfärgade/troende osv, hotar med att angripa en folkgrupp på många...
Färgen kan ju ingen göra något av men det känns ju lite fånigt att hävda sin kristna bakgrund när man ger fullständigt fan i den ända tills det kommer en slöja i närheten.
Det är också fånigt att inte se sambandet med många poliser då många människor blir angripna mot få poliser när få är inblandade..
Den gången ett övergrepp, eller vänta... det har ju hänt fler gånger! Aja, den senaste händelsen kom ingen till undsättning... senare när detaljer kommit fram kom ingen till undsättning heller!!
Jävla skitsamhälle man lever i!
Ändå var det en svensk som var förövaren! Vad är det för rättvisa?
När det är någon"mörkhyad", då kräver alla att det ska sättas in kravaller... om den "mörkhyade" är förövaren...
Och jag kan hålla med om att det är orättvist fördelat! Nä, fram med alla 13 polisbilar när även en nordbo begår våldtäkter/övergrepp/överfall!
Nån rättvisa ska det väl ändå vara!!
Jag kom även att tänka på tidigare händelser som varit aktuella då hjälpen varit långt borta...
Nästa gång hoppas jag att familjen drabbas av "mörkhyade"... för då kommer det MÅNGA poliser!
Är jag arg???
Kanske...
Eller så är det för lite kaffe...
All helgona...
... hmmm
Ska vi fira helgon?
Ska vi fira spöken?
Ska vi fira diverse "nurses", bin, sheriffer... osv?
Eller ska vi bara ta en till stund över till de saknade som passerat dimensionen...
I vår familj har vi inte så många helgon att "fira".
Däremot saknade människor som levt loppan och varit allmänt... mänskliga.
Ett till ljus lyser på Jozz...Olivias grav... FAST hon inte är där!
Men vi sitter fast vid graven fortfarande och kommer nog att göra det länge till.
Jozz...Olivia ÄR min "lilla" flicka och ÄR mina barns älskade storasyster...
DET kan ingen ta ifrån oss... någonsin!
Och en tröst för oss är att vi kommer att träffa henne igen! Kan andra så kan hon!!
Sen förutom helgon... en levande satunge: Spindel-E!
Äntligen hittade hon hem från den gudsförgätna staden Södertälje!
Det första hon gjorde var att ruska liv i oss här i huset och tog med tanten (mig) att rastas på hästryggen i skogen!
En härlig tur med halvstolliga hästar, vattendränkta marker och tokerier!
Hur värdefullt är inte det för själen!
Annars så laddar vi inför morrondagen då ytterligare en av töserna kliver in genom den magiska gränsen, 15 år!
Moster bakar tårta till henne och kompisen som ska fira tillsammans och kompisens "mamma" och jag planerar överlevnaden av firandet!
Jag anar en viss spänning hos den blivande 15-åringen med och hoppas att den släpper innan den smittar av sig på mitt nedsänkta motstånd.
Jaja... den som lever får se...
Nu kör vi!
Sovmorron!
Så idag blev det en sovmorron!
Vi bestämde att Casper får långhelg och är ledig torsdag och fredag.
Jag kan ju säga att det är en nöjd grabb som sitter och äter frukost nu!
Gårdagen bar med sig två ridturer.
Eftersom Emilia har flytt fältet några dagar så blev det dags för en dag då båda hästarna behövdes ridas.
Nu gjorde jag det ennkelt för mig och planerade Ängslogen fram-och-tillbaka. Det blev uppvämning med joggning och överraskande galopp fram till logen.
Shalinka har ju taggat satan innan när vi är i skogen. Men nu verkar det som om hon har förstått att de är där vi ALLTID larvar runt! Ridbana hör till undantagen så galopp KOMMER att komma även när vi inte är seriösa.
Igår blev den dagen då galoppen blev lugn och sansad hela vägen... 2 gånger! Och det har ju inte hänt innan ska jag säga.
Galoppen har bestått av diverse bocksprång och bakutsparkar. JAg har känt mig riktigt hemma och fått flashbacks av Cinderella!
Sen en kort vända att varva ner, mjuka upp, genom skogen.
Häst nr 2, Calle, såg förjävlig ut. Lera över hela ena sidan! Då är det tur att man "bor" i skogen och inte behöver borsta för syns skull utan kan bara prioritera det som är nödvändigt.
Det märktes att jag inte ridit Calle på nån vecka! Jag har mest ridit Shalinka och hon är ju så liten och smäcker!
DET är ju inte Calle,,, det kändes lite som att sitta på en ardenner innan mina lemmar anpassade sig till honom igen.
Även Calle skötte galoppen snyggt! Men det är lite bulldozermodell när man jämför hästarna...
Nu när Emilia kommer hem ska jag få med henne att testa hur taggade de blir om vi kan ha lite lattjo med! Man MÅSTE ju leka med sina hästar!! Allt kan inte vara seriöst...
