"Du är konstig"

Det är ju inte första gången jag får höra det! Och jag måste ju säga att jag inte tar det särskilt förolämpande... sanningen att säga så är det smickrande!
Favoritordstävet i vår familj har genom tiderna varit:
"Det är sunt att vara onormal i en sjuk värld"
 
Ärligt talat tycker jag inte att jag är särskilt konstig... egentligen.
Mina nära ger mig det erkännandet att jag är tillräckligt korkad för att blotta min oförmåga att föreställa mig... så det är upp till omgivningen att ta till sig att bättre än så här blir det inte!
Det som har förändrat sig genom åren är att jag tränar på att säga "nej", "näää", "Nej!" och "Nu räcker det!".
Och den biten har jag faktiskt blivit bättre på! Även om mina vänner ruskar på huvudet åt mig ibland när jag ger mig i kast med omöjliga projekt.
Tur är väl att när jag gått riktigt bet så får jag inte höra: "Vad var det jag sa!" för de vet att jag mycket väl är medveten om alla varningar men prövar alla utvägar innan jag går vidare.
 
 
Idag har vi sovit en timme längre... eller kanske snarare vaknat en timme tidigare, enligt klockan. Det är svårt att stävja kaffetarmen som väcker mig vid samma tid varje morgon. Och konstigt vore om jag kunde sova länge när de senaste dagarna har slutat med timmerstockar framför tvn. 
På listan står att förbereda nedkomst av både det ena och det andra slaget... och idag vill jag samla kraft för att ta mig till ponnyskrället för jag måste säga att lite bättre känner jag mig även om jag håller på att hosta lungorna ur mig! Ingenting blir ju bättre av att ligga i soffan och dra på sig lunginflammation så jag taggar lagom med aktivitet och lagom med vilopauser!
 
Idag är det ju söndag... sen är det inte långt kvar till torsdag när hjärtat kommer och tills dess SKA jag vara frisk! Eller ja, så frisk jag kan bli... Planen är ett besök på vårdcentralen i morron om jag fortfarande inte blivit märkbart bättre än så här. Jag tänker ju definitivt inte braka ihop med lungpaj igen! Penicillin is da shit!
Blablabla... Ordbajseri på hög nivå!
Det är mycket som snurrar och det mesta är sååå jävla positivt så jag nästan blir rädd för det!
Men som sagt... oavsett vad som är och varit så är det bara "på't igen"! 
Jag är ju ändå av den sorten att jag KAN se framåt när jag väl bestämmer mig!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0