... som inte VAR en död kattunge...

Det är tur att jag är gammal nog för att känna igen när feber stökar in i drömmarna! Inte är det heller konstigt att jag drömmer om djurungar av alla de slag med tanke på populationen i huset just för tillfället.

Jag hade ju bestämt mig för att drömma mycket trevligare drömmar men det styr jag tyvärr inte över. Och därmed tolkar jag det så att det som att den trevliga biten är jag trygg med! 

Det är en väldigt udda känsla då jag förr har varit trygg med olustiga händelser eftersom de har varit så mycket mer förekommande... men som sagt... nu stör det mig kanske inte snart med att vara just... nöjd!

Men den där kattungen... eller kaninungen... eller vad sjutton det nu var! Den var bara i min dröm och jag antar att jag funderar och våndas över djurbarnen. 

Inte ens det gångbara "lite-svinn-får-man-räkna.med" duger i nöjet av att det dräller sötingar i varje hörn!

 

Eftersom jag är ledig idag så har det fallit sig att jag har ett möte att närvara på. Sist missade jag för jag tog fel på månad... förvånande?

Sen lär jag kolla upp minstingens tillkortakommande som burit med sig konsekvenser trots att det är väl bekant att den andra parten är "Barn av vår tid"... Man blir som man umgås är väl ett bekant talesätt?

 

Ägaren till skrothögarna utanför huset lyser med sin frånvaro vilket jag inte blir särskilt förvånad över! Ansvar är inte det tyngts vägande egenskapen. Men det ska väl tilläggas att jag inte själv gjort särskilt mycket åt att forsla bort det än så jag hoppas att de opålitliga plockar med sig nattetid så det åtminstone minskar tills kärran går till tippen! Något av värde kanske det finns i soporna!

Jaja... man ska inte kasta glas när man sitter i stenhus... då kan man skära sig!

Eller hur blev det där nu då?