Idag har jag fått vara med och se på förändring! Även om det inte rör mitt hus och min familj så är det så jävla skönt när man ser när något går framåt.

Där det funnits tårar, sorg och frustration under lång tid har det istället varit snudd på glädjetårar idag! Det som varit stora stötestenar har faktiskt börjat anta en hanterbar form!

Whoho!!!!

 

Här hemma går det inte så pjåkigt heller. Det rör sig framåt sakta men säkert och det betyde ju att alla är på rätt spår!

För det vet vi ju! Att om man är ödmjuk så kommer det att gå vägen!

Och det där med ödmjuk... det har vi haft smärre diskussioner om och jag älskar den definition som jag fått. Att ödmjuk betyder inte att bara acceptera saker och ting utan att det är just att vara ödmjuk! Mjuk inför ödet...

Det var det där med att ändra det man kan, acceptera det man inte kan ändra på och förstå skillnaden i det... typ.

Och eftersom jag har dålig humor och gärna garvar åt folk när de försöker gå en alldeles egen väg fast deras gps tydligt visar kartan, har det funnits många gånger då jag fått glädjas över bitchslapar. Turligt nog är det inte alltid jag som drabbas utan kan nnjuta över att fler än mig är ganska envisa och "kan-själv".

 

Aja... vi tar dagarna som de kommer med det som de innehåller...

Vad mer kan vi göra!?