En till dag där jag får vara ensam med mina tankar!

Det är både på gott och ont.

Det som är bra är att jag hör dem...

... det som är dåligt är att jag inte kan göra något konstruktivt med dem.

Jag tar för givet att jag inte är ensam om att egentligen behöva bolla funderingar med någon annan.

Men till det krävs ett bollplank som förmår att höra vilka tankar som finns bakom de få ord som yppas.

 

"Nånting säger mig att där orden tog slut för mig förstår du nog mig ändå när det gäller den här."

 

Jag har tidigare haft ett ytterst fåtal nära som hört mina ord men de har effektivt plockats bort.

Alltså, nu talar jag om människor som plockats bort från min närhet.

Det finns bra och dåliga sätt att avleda ett kaos och jag måste då säga att ingetdera är egentligen värt att välja bort.

Jag önskar att jag hade den möjligheten att låta tankarna strömma fritt utan en censur av både tyckande och tänkande.

Men men... verkligheten ser alltid annorlunda ut än den utopi som kanske kräver ett fritt sinne. Jag får helt enkelt anpassa mig till den mall som passar massan.

Jag önskar också en förståelse för mitt sätt att just för tillfället ta tillbaka den position som jag tvingats till de senaste många åren.

Det är inte alltid så enkelt att bryta den ström som redan fått upp farten!

Jag önskar att jag hade en effektiv on/off-funktion så jag bara kunde bekymra mig om att kuddarna och gardinerna ska matcha.

 

Mycket kan man önska i denna värld!

 

Det finns många bra saker med!

I höst kommer en av mina "små" börja på det programmet hon valt!

Då kommer också förhoppningsvis en annan av dem att få den hjälp hon är i skriande behov av!

Och den tredje av "de små" kan förhoppningsvis sträva vidare på sin väg kantad med pluspoäng!

Den minsta av "de stora" verkar ha hitta en glädje som tillhör hennes vuxna jag!

Och de allra minsta... de är bara barn! <3

 

Men som sagt: "Nånting säger mig att där orden tog slut för mig förstår du nog mig ändå när det gäller den här."

Mina ord har tappat sin verkan och jag kommer att plöja på och låta vardagen ta vid med allt vad det innebär.

Under de här åren som det varit som mest kaotiskt har jag upptäckt att ett människovärde finns bara om allt rullar på "som det brukar".

Det gäller att finna sin plats och inte tro på ett egenvärde utan anpassa sig efter den roll som utstakats.