... i Arboga.

Vilken bedrövlig magvärk det kommer av så tragiska händelser när unga människors liv tar slut så abrupt!

 

Dagen började med ett molande redan när ett brev öppnades som innehöll kontrolluppgifter för Jozz...Olivia.

Snart ett år efter att hon lämnat oss kommer det fortfarande adresserat till henne! Jag trodde i min enfald att den sortens brev skulle ta slut efter bouppteckningen.

Men inte, tydligen...

Sorgsmärtan ska uppenbarligen underhållas, bli större med hjälp av påminnelser som känns så onödiga!

Den smärtan kommer antagligen att kulminera ju närmare årsdagen vi kommer...

Jag försöker upprätthålla marginalerna med så mycket positivt jag kan hitta men det är svårt att bygga på en instabil sandbank.

 

På väg till stallet på morron sitter jag och Emilia och spånar över två polisbilar vid ett grannhus...

Ganska snart efter får vi uppgifter om den tragiska händelsen som avslutade två unga liv och skickade en stackare på intensivvård. Jag hoppas verkligen att den tjejen fixar det och klarar sig utan bestående men!

De andra två är fria själar nu och kvar finns sörjande efterlevande.

Jag lider med dem!

Det är INTE föräldrar som ska begrava sina barn!!!