Då var det bekräftat...

Det som sägs, faller i jord och människor blir personliga!

Det som är bra med det är att andra tar över rollen så utgången blir ju bättre!

Tänk att det ska närma sig katastrof innan situationer uppfattas...

Mötet gick faktiskt hyfsat idag. Jag har en läkare som är guld och kan förklara tydligt var gränsen är nådd och varför!

Men att det ska braka på från början för att sen dra tillbaka med det "hoppsan"... typ... är ju märkligt.

Med läkarens ord: "Kom ihåg att det inte är en rättegång" klingande i öronen så avslutades mötet enligt planer.

 

Nu ska jag bara släpa min trötta lekamen till soffan för att titta på tv en stund. Jag antar att blundandet i reklampauserna kommer att bli längre och längre i vanlig ordning.

En ANNAN dag är jag frisk... kanske!