... i magen blev ju inte mindre efter dagens kuratorsbesök.

Frågor som kräver sina svar har jag ett starkt motstånd till. Jag har ju ännu inte funnit de svar jag söker så jag har ingen lust att spekulera i dem.

Att gå tillbaka år av händelser är inte det allra lättaste och jag känner att det kanske jag borde bespara mig.

Jag antar att jag finner mina svar så småningom, allt eftersom situationer uppstår.

En sak är säker!

Mina barn älskar jag! Och det är det som ställer till det för mitt logiska tänkande! Känslor kan ställa till det så förbannat mycket!

Men duktig som jag är så blev det en ny tid uppskriven och som vanligt utlämnar jag inte mer än jag absolut känner att jag måste.

Knuten... den låter vi vara tills alla frågor är färdiga.

För svaret... den finns i själva knuten!