... är så mycket lättare än sorg!

Det märks på hur vi alla reagerar.
En av tjejerna blev "påhoppade" på sin blogg då hon berättat att hon använt ölschampo som hon "fått" av sin syster.
Då kom värderingen att man ska INTE använda saker efter människor som dött. Behöver jag säga att det är barn som diskuterar så... men det finns säker vuxna med som tänker lika.

En annan fundering som kom var frågan om klädsel på begravning.
Jag blir nästan lite ledsen när det kommer såna frågor men alla känner ju inte oss. Sen fick jag förklaringen att h*n tänkte mest på om det var kyrkan som "krävde" viss klädsel... jaja.. Skulle vi valt det?

Frågan om honom som håller i begravning: "Är han riktig präst/pastor? Kan han det här?"
... jag är glad att någon överhuvudtaget lånar ut kyrka till oss!!! HUR generöst ÄR inte det med tanke på omständigheterna och livet under många år!
Och ja, han som inte är riktig präst/pastor KAN det här!
Bättre än prästen i skynket som mässar av bara farten...

Och jag själv... jag ska inte ens nämna vilka värderingar och funderingar som poppar upp i skallen...
Vi får försöka låta sorgen vara bara just, sorg... annars blir den tröskeln svår att kliva över...