Dags att ordbajsa lite till då de värsta skriken tystnat!
Sanning är ett begrepp med stor flexibilitet. Jag hänvisar till Wikipedia:

Sanning är emellertid inte bara en logisk fråga, utan också en begreppslig fråga, eller fler:

• Vad innebär (betyder) det att ett påstående är sant (eller inte sant)? (Semantisk fråga)
• Under vilka omständigheter är det rätt att säga att ett påstående är sant? (Normativ fråga.)
• Hur brukar folk använda ord som sann eller motsvarande, eller falsk eller motsvarande? (Deskriptiv, sociologisk fråga.)

Det är en del av de teorier som wikipedia tar upp.

I min värld är svaren att konsekvensen blir efter sanningsvärdet.

Omständigheterna styrs av VEM som upplever en sanning.

Hur... om känslan är mätt är sanningen också att det fanns en känsla av mättnad.

 

Är ni med i mitt resonemang?? Jag tror att känslan av en upplevelse till viss del måste vara bekräftande för sanning.

Att åka berg-och-dal-bana... är det roligt?.. Hemskt?... Farligt?

Det beror på vem som påstår och vad den personliga upplevelsen är.

Barn har sin känsla och sitt tankesätt... det är tur att vi normala vuxna kan bejaka dem att fortsätta hävda sin sanning... att berg-och-dal-bana är roligt/hemskt/farligt!