Uhhh.... Inte igen!

Nu var det dags igen!
Det hinner bara gå några dagar sen är det dags att vara sjuk igen!
Det rullar bara på här i huset och vi löser av varandra allt eftersom.
Kvällsnöjet blev Ipren och ett varmt bad och morronen påbörjas med kaffe som inte gör någon som helst nytta, huvudet bara susar.
Hur som så ska jag ge en hjälpande hand och snygga till en gravplats åt den bekanta som inte längre kan köra dit. Det är tragiskt när människor drabbas på det sättet att de inte längre kan vara så självständiga som de önskar men jag antar att vi får hjälpas åt!
 
Gårdagen tillbringades med hästarna och jag ade celebert besök där av Lindha med barnen. Eftermiddagens stallbruk avslutades med en , för barnen, barbackaritt till hagen. Jag måste få uttrycka min förvåning när även minstingen vågade sig upp på hästryggen och till och med fann ett nöje i det!!
Den lilla grabben är jag van att se med stora tårar rullande och en blyghet utan dess like. Nu kan den lilla människan prata, varje gång till min förvåning! Och tydligen är jag inte så farlig längre för jag blir även mött med ett rart leende!!
Du ser! Även de små växer upp!
 
Idag hade jag också tänkt att leta reda på lite trattisar för att överbevisa för mig själv att jag inte är sjuk! Om jag har tur kan jag få den tillfredställelsen att fylla nån påse så om det finns nån som inte själva komemr ut i skogen, hojta till! Ibland, eller ofta, plockar jag mer än vi äter bara för att!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0