... åtminstone när det gäller min blogg...

Efter en tid av analyserande av min blogg... utifrån... så har mitt tröskverk till hjärna beslutat att jag skiter i hur mitt skrivna tolkas.

Min blogg är skriven av mig, utifrån mig och innehåller mina erfarenheter och uppfattningar...

Fine!

 

Det är orsaken till att jag en tid har låst bloggen... för att ge mig själv en tid att fundera på hur jag tycker i tolkandet.

Och jag har till slut kommit på att jag skriver som jag vill... likt KSMB: "jag sjunger som jag vill..."

 

Eftersom bloggen inte handlar om något egentligen eller om allt... beror på hur man vill tycka... så är ju innehållet ganska oväsentligt för de flesta.

Jag antar att det är som att läsa en bok som är skrivet helt random. Dagens funderingar blandat med filosofier, MINA tolkningar osv.

 

Den senaste tiden har varit en prövning på många sätt. Eftersom jag har inlett en kuratorskontakt har ju detta lett till ganksa mycket som bubblar upp till ytan.

Inte för att det överraskar mig särskilt för det var ju ganska väntat.

Men det i sin tur för med sig att OM jag ska låta saker komma fram så kommer jag att vara bräcklig.

Hör! Jag vara bräcklig! *bah*

Om jag hade låtit mig vara bräcklig för många, många år sedan hade inte mina förmågor hamnat på noll till slut.

 

I och med allt kaos så blir det ju ännu mer kaos när situationer uppstår. Och VAD som är en situation bestämmer JAG!

... åtminstone när det rör MIG!

Det är ingen annan som kan berätta för mig att en känsla är fel eller menat på annat sätt, för det är just MIN känsla som är sann just då... i den situationen.

Jag kommer inte att förklara mig fejs-to-fejs... det skiter jag i... Jag kommer att stolpa på tills jag själv kan börja nysta i hur jag ska tackla dagen. Och till det räknar jag kallt med kuratorn!

Jag antar att fler där ute sitter i samma sits som jag och känner igen sig! Och det vore skönt att höra medkännande kommentarer då tillvaron kan te sig ganska ensam!

 

Och till sist... min blogg, jag avgör när inlägget är slut och det är i regel när tålamodet och koncentrationen har sinat.