Måndag på riktigt...

... med en fet uppstart på veckan.
Det är ju inte att jag har på mig egentligen otrevliga måsten... men de som känner mig VET att jag avskyr att lägga mil bakom ryggen!
Att jag gör det är naturligtvis enbart för att det rör ungkottarna <3
Stress med bokade tider och platser med åtskilliga mil mellan, lite roligare kunde man ha,
Men transportsträckorna innebär också kvalitetstid med lilltösen så det ska bli riktigt trevligt med.
 
Jag har tillbringat lite tid för att försöka förklara problemet med att tappa all sin energi utan möjlighet att ladda. Tyvärr är det ju nästan omöjligt för en oinvigd att förstå, att man är som ett gammalt batteri som inte längre förmår att ta till sig laddning.
Igår gjorde jag ett jätteryck som egentligen hör till vardagssysslorna men som hamnat långt ner på prioskalan. Vanlig veckostädning känns som ett jätteprojekt och då har jag ännu inte kommit längre än till det som jag förut gjort dagligen.
Att kunna få tid till att oavbrutet kunna lägga ner möda åtminstone ett par timmar... det var länge sen!
Med det som förfaller sjunker också självkänslan... är det då så konstigt att jag tappar respekten för mig själv?
Uh... jag önskar jag vore blind och dum men jag är varken det ena eller det andra! Däremot har jag blivit en hejare på att bara hävda brister... så kan nån annan vara snäll och visa mig motsatsen?
 
Mycket sagt om ingenting... det är som vanligt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0