Smittad med skabb!

De kära katterna!
Det är nog nästan ofrånkomligt att liten katt, född ute, drar med sig öronskabb.
Stackarna!
Men nu är recept på droppar fixat och Caiza kan hämta ut medikamenterna.
 
Pulet i stallet tar ju hundra år på egen hand! Emilia packade ihop i antagligen samma förkylning som jag lider sv sviterna efter. Alltså har jag helt utan moral fått arbeta på egen hand under förmiddagen.
En bunta satans plastpåsar ska säljas för Annas spanienresa och det är i och för sig lite trevligt då jag samtidigt tvingas till socialt umgänge.
Det sociala umgänget är annars ganska uteslutande med de människor som håller upp mig i öronen när det behövs.
För: "Hur mår du? Tack, bra!" är rätt tärande.
ALLTSÅ väljer jag, på gott och ont, att vara med min familj och de vänner där jag kan "bara-vara".
Inget ont till annat umgänge, jag brukar ju vanligtvis inte tacka nej till mingel. Men topparna och dalarna tar vid varandra i sån snabb takt att jag inte tänker utsätta mig för den energi som kontrollen tar.
Jaja, nog om att tycka synd om sig själv... Det vet väl alla att det är MEST synd om mig!
Eller nåt sånt...
 
Men nu har jag en enorm lista att pricka av!
Resterande påsar ska lämnas (2 av 4)
Bilen ska tankas
Kaffe hos Caiza och  en vända till Apoteket (den trevliga punkten <3)
Kalk ska inhandlas
Mat ska intas
Uh... egentligen inget att gnälla över men känns trögt.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0