Morronsurr...

... alldeles i min ensamhet!
Två som pyst iväg för dagens mödor.
En som vaknat och pratar i telefon.
Två som fortfarande inte gått upp.
En som inväntas för sovmorronsfrukost.
Och jag som sitter och fnular i vanlig ordning.
 
Morrontimmarna och kvällarna är värst med den förbannade värken!
Jag har kommit på att det är nog tabletterna som faktiskt verkar!
Men... dessa stunder är ju när effekten har gått ur och innan nästa dos gör nytta.
Kramperna gör att jag får träningsvärk, jag antar att det är nå skit som sitter i kläm ordentligt.
Men om ett par timmar är det lite bättre och jag kan inbilla mig att jag nästan är ok.
Igår lyckades jag dammsuga så diverse fågelfrön, hundhår och smulor försvann. Det har jag inte lyckats med på ett bra tag och en vecka mellan varven är på tok för länge!
Men det straffar sig ganska duktigt, likaså att hänga tvätt... att sträcka sig med galgar mot linorna är egentligen överkurs.
Men vem fan orkar vara handikappad hur länge som helst!
Köra bil... det går ganska ok, jag kan till och med hålla koll åt vänster i korsningarna och växla utan större problem.
Problemen med biverkningarna är dock större och jag väljer med omsorg när jag sätter mig bakom ratten.
Tyvärr kan jag inte alltid välja!
Tankarna snurrar kring det misslyckade mötet förra veckan och nu vet jag inte hur det blir med ersättning.
Min oförmåga att hålla toleransen inför krav bland annat gör att jag inte jobbar och den bristen på tolerans gör att jag inte klarar att fullfölja ett sånt möte.
Men jag ska fundera på hur jag ska kasta in hatten och bränna på så kanske det ordnar sig.
Läkaren vill att jag medicinerar men det finns inte plats för två veckors risk för dipp.
Situationen är ju sådan att just situationer har nollat marginalerna och allt blir en destruktiv spiral.
Nu när de fysiska åkommorna börjar göra sig gällande med så är det mer tydligt än någonsin.
Jag antar att mitt samtalsstöd kommer att kunna förklara sammanhangen på varför det blir som det blir.
 
Mitt andra samtalsstöd är, som tur är, inte tillgänglig!
Jag VILL inte ha den tillgängligheten nu!
Men efter en viss tid har jag blivit lovad allt större omsorg så det ser jag fram mot!!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0