... i en halvtimme kan man ju hoppas!

Efter dagens "gympapass" var det välbehövligt med ett varmt bad!

Nu hoppas jag att armen håller sig i shack ett tag åtminstone.

 

Meddelanden som når mig är ju inte så jävla kravlösa, jag antar att spänningarna bara kommer att öka... med eller utan varma bad.

Men det är väl så det ska se ut.

Inför nästa fredag ska jag ha en plan *jag-har-en-plan*.

Hur i hela friden ska jag kunna ordna mig två riskfria veckor!?

Eller måste jag det?

Det kanske bara är så att köra så det ryker... utan eftertanke.

Men det är inte riktigt min grej...

 

Hur det än går så tänker jag rodda mina töser iland <3 de är ju det bästa jag har!

Och hur mycket energi det än krävs så har jag kanske det tålamodet att med skohorn bända framtiden in på det spår som behövs.

De där vägpinnarna i livet som saknas just nu... jag räknar med att de kommer att falla på plats!

Eftersom målet alltid är positivt så spelar det ingen roll om det slingrar sig ett tag...

 

Upp som en sol och ner som en pannkaka...

Jaja, vi är snart inne i vårmånaden och den kommer att bära med sig mycket ork... några veckor kvar och sen är det april!

Allt blir mycket lättare när sommaren närmar sig. Våren först med ljuset och sen värmen!

När de ljusa timmarna överväger ser man även det positiva som ligger framför...

Även om det dröjer så kommer det att bli bra!