Idag blev det ett avsked till både person och handling!

Men jag räknar kallt med att varmt välkomna person tilbaka när tid är.

Efter veckor av diskussion och "slå-huvudet-i-väggen" så tror jag att lösningen blev den absolut bästa för att påbörja ett nytt liv!

Jaja, vi saknar väl med omsorg... för han är snart tillbaka.

 

Familjen har även utökats med ytterligare en person!

Maria och Oliver har beslutat att de ska bo här tillsammans!

Det är en ypperlig idé, då kan jag ha lite mer koll över dem och över Marias mående.

Det är storartat hur två ungdomar kan vara så kloka att de inser bristen i ansvarstagande och INTE försöka sig på ett helt eget boende!

De har båda tagit beslutet att de behöver vuxna omkring sig några år till för att växa i vuxentofflorna.

All heder till dem!!

 

Från det ena till det andra så har jag klarat mig från större biverkningar nu. Det är ett litet lull i skallen men inte ohanterbart. Däremot flyttar det där lullet på bokstäverna så skrivandet tar lite längre tid då finmotoriken spelar lite spratt och kastar om tangenterna.

Skuldran/axeln/armen  är mycket bättre, sitter inte längre och gråter innan tabletterna verkar på morron och jag behöver inte heller gå upp för att fylla på med Alvedon på natten. Efter en timme eller två kan jag till och med titta åt vänster!! DET var något som var omöjligt innan!

 

Bla bla bla

 

Mycket snack om ingenting men så ser det ut. Det som finns innanför är få förunnat att ta del av. Vilka vet de nog inte ens själva!

Sen är det väl kanske fel uttryck, "förunnat", för vem fan är egentligen intresserad av vad som rör sig innanför dreadsen... Det är ganska smidigt att bara säga att det är ok, för det svaret är det som efterfrågas egentligen.

Hur som, ett huvud har jag och det rör sig däri! Trots en krokig väg så leder allting framåt!

Jag är tillräckligt gammal för att ha tid att utforska varje meter!