Dagens möte med kurator gick faktiskt rätt bra.

Som vanligt när jag får mål i mun så kan jag klargöra för min situation en hel timme utan att egentligen ens nämna hur jag mår.

Men fakta är jag duktig på att delge!

Dock har jag bestämt mig för att sakta men säkert bekräfta den som ändå vet hur det ligger till... kanske...

Jag fick bra gehör för min känsla att fly några dagar i ensamhet för att skonas från alla måsten en stund. Min tanke sträcker sig till 2 dagar eller max 3. Kuratorn i sin tur önskade mer tid åt mig men förstod min ståndpunkt att jag skulle bli stressad över fler dagar.

Tanken är att fly... stänga av telefonen och pilla mig i naveln dessa dagar.

Tre dagar av äta, sova, skita (typ)... det vill säga livets primära behov... Det borde ge något i alla fall! Om inte annat så kanske det stoppar den destruktiva nedåtspiralen.

 

Senare den här månaden har jag möte, avstämningsmöte kanske det hette.

Jag antar att min flykt får ske efter det mötet.

Även antar jag att mötet kommer att kräva varje uns av energi som jag kan uppbåda och lite till.

Det är najs när det sugs ur på det sättet men jag måste fnula lite på om jag ska ha med ett språkrör som kan tydliggöra mina åsikter när jag troligen kommer att fallera på att tala som folk.

Som bekant har mina marginaler krympt till ett ingenting och jag har inget tålamod med idioter av något slag.

ALL energi lägger jag på mina barn som förtjänar mycket mer än vad jag idag förmår att ge dem!

 

Love you kids!!