Känslan av att bitar faller på plats!

Det är så jävla skönt att få kaoset i huvudet att rotera åt rätt håll.

Jag vet ju att trägen vinner och det kan jag ju inte göra annat åt än att vänta!

Dag efter dag går och jag är rätt mindfucked men jag vet ändå åt vilket håll det bär... till sist knagglar det på som det ska!

Idag ska ett inskrivningssamtal äga rum och jag önskar av hela mitt hjärta att det ska kännas rätt efteråt! Det finns liksom inte varken tid eller energi för fler missar utifrån. Ska det göras tabbar så låt MIG göra det, jag är åtminstone amatör.

En hjärtesorg är att minstingen har fått en del problem till sig som hon inte borde ha... men orsaken till dem kommer att tas reda på och om det är möjligt så hjälper man ju helt enkelt till att avveckla problemen. Hur det ska ske visar sig så småningom men jag har min idé om hur det kan vara möjligt... om orsaken kommer fram.

Gårdagen tillbringades med träningsfreaket som skulle slösa sitt barnbidrag på träningskläder. Då passade vi även på att prata lite på egen hand. Det behövs då barnen har större pejling på händelser än vad en annan har.

Konstigt... den sortens skvaller hittar jag inte ridandes i skogen...

 

Nää... nu ska energi hittas till det som borde göras... disk, dammsugning, tvätt osv... Inte helt lätt då kaos förbrukar det mesta av energin men jag har ju lovat att jag ska bättra mig så överbliven energi får gå till alla göromålsom väntar. Annars om någon kan tänka sig att hjälpa mig och samtidigt flöda över positiv energi så är ni välkomna! Om jag inte låter hjärtat styra ut i skogen som vanligt, där sinnesron finns.