Fan, vad jag är ovan att ha ont i halsen!

Förr hade jag halsfluss titt som tätt och tröttnade på att uppsöka läkare.

Vart slutade det?

Jo, halsböld...

Det är inget jag tänker vara med om att öppna en gång till!

Nu är det igentjockat igen och gissa om jag är vaksam på hur det sitter, det onda!

Men går jag till läkaren... näää

Sen feber på det och jag är lagom gnällig... fan...

Tillvaron är frustrerande då!

 

I morron ska jag halshuggas!

Då är det dags för ett nytt försök att ha möte med f-kassa och arbetsgivare. Som tur är har jag den här gången med mig både min läkare och kurator.

Det är ju hur svårt som helst att förklara läget när mina korthuggna svar inte duger!

Och längre utlägg har jag inte tålamod med!

Och det är svårt att förklara hur jag lyckas lotsa både den ena och den andra genom diverse hinder medan jag själv inte ens äger orden: "Hjälp mig!"

Jag är jävligt bra på att köra mig själv i botten, för säkerhets skull, för att inte ramla så långt när jag faller okontrollerat.

Men men...

Även jag har en framtid!

Mina barn är den absolut största anledningen till att jag blickar fram minut efter minut!

Sen tror jag inte att de riktigt ser det eftersom jag har så kort framförhållning... men så är det!

Ibland önskar jag att jag mötte mig själv runt hörnet... då skulle jag ta ett jättesnack med mig!!