En solig höstdag...

Snart ÄR det vinter!

Det känns inget vidare med ett halvår i vinterdvala igen men så ser det ju ut här i eländet.

Snart är det dags att ta in hästarna för vintern men än räcker betet med stödfodring och än är det varmt och skönt om man är begåvad med päls.

 

Pengarna rullar in med hjälp av bokstavsbarnen... eller nej, vänta! Jag menar rullar ut...

En konstig uppfattning finns hos en del människor... att diagnoser skulle innebära ökad inkomst!

På sätt och vis är det sant... men eftersom utgifterna ökar i högre takt så blir ju kontentan inte riktigt att någon skulle kunna bli rik på det.

Men jag förstår om människor är avundsjuka på tillvaron som innebär kontakter med myndigheter, vårdinrättningar... möten som skapar frustration och sorgsenhet.

Jag förstår det... dessa människor som har ett så torftigt liv att det ter sig lyckligt med den negativa uppmärksamheten...

 

Men!

Jag älskar mina barn och jag älskar att stå vid deras sida!

MED eller utan bokstäver!

Den energi som ödas på möten och kontakter som inte leder någonvart, den energin får jag tiofalt tillbaka när jag ser mina barn!

Mina barn!

Jag får tillbaka i den mångfald jag är begåvad med på grund av mina barn!

De är individuella, ALLA! Och var och en ger mig den ork jag behöver för att stå pall vidare!

 

Jag har duktiga barn, duktiga barn och duktiga barn... Var och en har sin styrka!

 

Måttstocken i vår familj är i form av ett gummiband som kan tänjas för att passa varje förmåga som vi vill utnyttja.

ALLTSÅ är alla bra på sitt sätt!

I vår familj är detta gott nog!

 

LOVE YOU!