Morgonens funderingar!

Morgonen är ett utmärkt tillfälle för funderingar!
En del funderingar sopar jag under mattan, de har inget värde att behandla.
Andra har högre prioritering, som tex de som rör barnen och utelivet för dem i nulägets situation.
 
Återigen kan vi läsa om otryggheten som finns för våra barn! En bil som smyger omkring så barnen känner sig hotade.
Man kan fundera över vilka som njuter av att orsaka ett kaos och man kan fundera över hur vi ska få våra barn att tryggt röra sig i frihet.
Ett alternativ är att bryskt kalla in dem, att ha dem i husets trygghet. Men det är ett DÅLIGT alternativ! Hur i hela friden ska de då kunna använda sin uppväxt till att lära känna de bra och dåliga sidorna av världen?
Hur många gånger har man inte som mamma haft viljan att hålla barnen under en konstant uppsikt? Att ha dem under sina vingar för att intet ont ska drabba dem...
Men det är inte så verkligheten fungerar.
Även där de borde känna sig trygga upplever de osäkerheten och drabbas av ondska.
En del av upplevelserna skapas av deras egenupplevda känsla, en del skapas av andra...
 
Men jag hoppas att det börjar fungera som det borde!
Att "skvallertanten i huset bredvid" vågar ryta i åt även MINA barn! Och att "skvallertanten i huset bredvid" vågar ta kontakt med mig när en misstanke om dåliga saker börjar florera.
En annan dag... i en annan värld... kommer det att fungera...
För idag pratar vi tyst om saker... bakom stängda dörrar... för det som är negativt FINNS inte om det inte lyfts fram till ljuset..
Men har du tänkt på! Om vi inte lyfter fram problem så kan inget åtgärdas! Det räcker inte med att viska bakom hörnet... problemen kommer att finnas där om de inte behandlas!
Och ja... jag gör likadant.. Jag vet vad som försigår. Jag hör dagligen om vad som händer och jag gör likadant som du.
Jag tar det som anbekommer mig och min familj... det som rör din struntar jag i för reglerna är tydliga: "Sköt dig själv och skit i andra".
Men helt sant är det inte. Vi är en klick som vågar ha problem!
Vi väljer vår lilla umgängeskrets där vi konstaterar att mycket är bedrövligt.
Vi har lärt oss att tiga inför andra, att låtsas en verklighet som inte finns.
Men vi har långt kvar, det är bara en början.
Fortfarande slinker det ur en och annan sanning om hur verkligheten ser ut.
Men ge oss tid!
Snart är vi fullärda och glider på den där guldkantade vägen som finns när skygglapparna åker på!
Då kommer jag inte att behöva fundera på hur jag ska kunna lösa problemen som andra har, för de finns ju egentligen inte... om jag väljer att blunda.
 
Där kommer det där citaten in:
Vad bra om vi kunde byta problem eftersom det är lättast att lösa andras.
... typ...
Om vi byter problem så behöver vi inte varandra! Kanon!!
Då löser vi våra egna och slipper tänka socialt på våra grannar, vänner, medmänniskor...
Då kan vi sätta rosakantade statusuppdateringar på Facebook...
 
Ordbajeri... nu kom det igen... sorry Jozz...Olivia! Jag vet att du själv hamnade i det ibland...
Jaja, jag gör som förväntat.
 
Lägg nu märke till... mina kära vänner!
Jag vet vem som finns nära!
Och jag kommer aldrig att neka dig mitt öra, mitt hjärta eller mina dåliga råd...
för jag vet att du gör detsamma utan räkna gångerna jag behöver hjälp!
 
Men det allmänna... Jag tror att jag skiter i det...
Jag trasslar ut det som hamnar i min familj, det som samtidigt händer "allmänt"... lämnar jag till andra.
För jag antar att tiden för länge sedan passerat då vi uppskattade negativ upplysning öga mot öga...
Duktig jag... även gamla hundar kan lära sig att sitta...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0