Vardagen...

... kommer att få överhanden i morron och det är ju så det måste vara.
Åter till jobbet och låta huvudet arbeta med det.
Masken på som skyddar och även härdar sinnet till att tro på den.
Jag ska "rädda" mina änglar som slitit hund med hästarna de här veckorna och jag antar att jag behöver det måstet för att börja ta mig uppåt.

Vännen i Stockholm klarade ut att hämta den sista posten i Jozz...Olivias lägenhet och därefter dumpa in nycklarna på kontoret.
Jag hoppas verkligen att de alla vet hur betydelsefullt det är med sån hjälp!
Lika är det med deras tålamod och omsorg som varit under de här veckorna med hjälp att klura ut hur Jozz...Olivia skulle vilja ha det.
Och jag hoppas att de vet hur mycket det betyder för mig som mamma och för småsyrrorna att Jozz...Olivia har haft så underbara vänner!
Att de orkar svara på svåra frågor när funderingarna blir övermäktiga...

Idag var några gamla jobbarkompisar hit, jobbarkompisar som bytt roll till vänner...
Förunderlig är den känsla som de har för att förstå att det ska till att bjuda in sig!
Det behövs! Om valet ges är det lätt att föredra den lättaste, alternativet att kunna sluta sig...

Hur ska det gå i morron!?
Hur ska mitt huvud kunna växla mellan sorgen och det proffessionella som krävs?
Hur ska jag stänga av för att skydda mig...
Jag antar att det går bra.
Som vanligt har jag redan bestämt hur det ska gå och så blir det...
Vi har vissa arv i familjen både genetiska och sociala som underlättar dör oss...
Vill man så kan man...
Har man bestämt sig så har man bestämt sig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0