Tack snälla...

... vänner!
En hel driva med post som låg i Jozz...Olivias lägenhet blev postat till mig nu.
Tack snälla! Som åter orkade gå in i lägenheten för att hämta!
Jag kan bara ana att det  är jobbigt att gå in med nyckel när situationen senast ni gjorde det var som det var!
Om bilderna förföljer mig efter att ha gråtit vid hennes tomma säng så kan jag bara ana vilka bilder ni har!

Med hennes integritet så känns det inte bra att öppna post som är adresserat till henne.
Jozz...Olivia har ju alltid värnat om sig själv... på det sättet...
Men nu får hon skylla sig själv... vad ska man göra!?

Fortfarande är listan lång, det som är kvar att stå ut med... men allt kan inte göras på en gång.
Vad ska jag göra när listan är slut?
När tomheten kommer in?

Jag hoppas och tror att vi kommer bli varse våran Jozz...Olivia. Men som Annas fundering är: Finns det någon tid att vänta innan den fullständiga friheten infinner sig? Har hon full frihet redan nu?

En del beslut måste fattas och jag är glad att jag har Jozz...Olivias kära att fråga... Jag vet svaret på det mesta men behöver bekräftelse för att inte åtminstone vara ensam om fel beslut.
Även efter hennes sista fysiska farväl är det viktigt för oss  som känner henne att det ska bli RÄTT... för det har varit viktigt!
Även nu vill jag försöka hävda det Jozz...Olivia inte kan framföra...
Skillnaden är dock att det finns en del saker att ta hänsyn till.
Det finns ingen anledning att klampa på.
Det får hon göra själv när hon får möjligheten...
En del sanningar mår bäst av att bara finnas hos dem som kan dem...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0