Det skapar oro...

... både här och där med pressen.
Det som är skönt är att åtminstone mina döttrar klarar av att backa en stund och förstår att sorg kan ta överhand på känslor.
Det som är ilsket är inte alltid ilsket utan ett annorlunda uttryck.
Skönt är det att se deras förståelse och empati.
Jag har fyra kloka flickor som hanterar situationen över all förväntan.

Men vad jag saknar Jozz...Olivia!
Jag saknar hennes diskussioner och funderingar!
Jag saknar hennes råd som i många fall varit ovärderliga!
Det som finns kvar är minnena som inte är att förkasta.
De kommer att leva kvar för alltid.
Det är det enda som kan bestå...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0