... det är ju frågan.

Har nu fått iväg den första grova skissen på 6 kapitel till väninnan som ska få äran att såga det som sågas ska!
Alla känslor rinner som bajs mellan fingrar och tangenter så det är ju frågan om det håller i andra hand.
Mina känslor är ju inte andras känslor men samtidigt så tror jag väl att sorgen känns ganska lika om än på olika sätt...
Om det nu förstods hur jag menade?

Min sorg är ju högst individuell och även din sorg!
Men som människa så tror jag att sorgen tar sig ungefär samma bana men fylls med olika erfarenheter som vi bär med oss i ryggsäcken.

Den sorgen som jag beskriver är den som finns inuti mig och sorgen över det jag förlorat.
Din sorg är kanske något annat du förlorat men kanske vi upplever samma faser?

Sorgen över ett förlorat barn är idag mer överkomlig än den sorg och fasa jag har för att förlora någon av de återstående...
Det kanske ter sig märkligt men ändock är det på det sättet för mig!

Hur ser din sorg ut?
Förlorat en människa?
Förlorat ett djur?
Jobbet?
Kanske något så trivialt som att kuddarna inte matchar gardinerna?

Vem bedömer vilken sorg som är hårdast?

Jag tror ärligt talat att ALL sorg är värd att "vårdas" och förtjänar omtanke.
ÄVEN om det för mig kan te sig underligt att sörja över vissa saker!

Så!

Kom igen!

Ge mig något att fundera på!
Något konstruktivt!
Jag vet inte vad jag kommer fram till med det men kanske något bra!