... inför semester!

Nu håller vi tummarna för att vi ska kunna koppla av på vår årliga resa

På måndag bär det iväg, många mil i bilen och två avkopplande nätter på hotell med minimalt utbud av nöjen.

Vi ska vara otillgängliga, äta gott och se oss omkring lite.

Inför semestern har vi planerat med barn och djur, lagt över ansvaret så vi kan känna oss trygga.

Med tonåringar är det ett måste!

Hellre lämnar jag en bunt 10-åringar åt sitt öde än just tonåringar...

Jag hoppas också att det inte sker något alarmerande med lilla mamma...

Även om hon alltid finns i tanken vill jag också vara där om det händer något!

 

Tänk vad mycket man vill!

Jag vill vara både här och där men många gånger slutar det med ett ludd i huvudet.

Men livet är som det är... var dag har sitt och om det går så gör jag det i morgon...

Just nu finns jag ganska mycket där det behövs en hel del för jag vet att det kommer tillbaka på något sätt!

Och det allra viktigaste är att se hur en människa växer från mattan och når ända upp! För att det kommer att ske... det vet jag!

 

Tjejerna sköter sitt sommarlov med bravur, hitintill...

Och hästarna vankar som flodhästar i den regndränkta hagen.

 

Idag har jag blivit inbjuden på morgonkaffe av en 10-åring!

Det är inte illa, va!

Lilla bruttan, vad go' hon är! Vem har så mycket att göra på morron att man skulle tacka nej till en särskild inbjudan från henne!

Då blir dagens läxa: Hur man fixar kaffe själv till sin gäst!

 

Den här dagen har just börjat... och jag hoppas att den fortlöper med samma lugn som nu på morron!