"Jag tänker konfirmera mig!"

"Varför i hela fridens då? Inbilla dig inga dyra presenter... Vet du vad konfirmationen innebär?"

"Men jag vill åka på resan till Polen, se koncentrationslägren"

 

Och nu är det då le grand finale!

Idag konfirmeras Anna!

Tårta till fika efter har tjejerna gjort och de närmsta är med och gratulerar.

Ingen inbjudan har gjorts, i vanlig i vanlig ordning. Hos oss kommer man som man är, åtminstone de närmsta.

 

Gårdagen var fylld av bensinmättade ångor på stan! Cruisingen drog ihop en hel del folk och kvällen avslutades med mingel på klubben.

Det tar bort lite av  glädjen över fart när rikspuckon som inte vet vad de muttrar om glättar på truten. Men vem bryr sig... det finns en sanning nedskriven som dock inte kommer att yppas. Om det fanns en mening med att dra fram och skapa rättvisa så skulle jag överväga det. Men det är på tok för sent och allt kommer att ha sin gilla gång.

 

Men nu Guds ord... eller nåt sånt!

En flock tonåringar ska ta ett beslut i kyrkan.

De kommer att håva in fina presenter.

En meningslös tradition fullföljs.

Här i huset nöjer jag mig med en fundersam tjej efter besöket där historiska vansinnesdåd finns inristat i väggar.

Och måtte traditionen lätta Annas vånda över att skramla ihop pengar till vinterns resa!

En fin dag, en gammal tradition...

Det ska vi ta vara på vad vi än tycker!