Skändad?

Skändad... det kan man väl knappast bli efter att man lämnat sin kropp?
Idag ska tjejen dras fram och jag vill egentligen inte veta vad de gör med hennes kropp...
Men jag vet också, eller åtminstone hoppas, att det är något som Jozz...Olivia har tagit med i planeringen att det kommer. Jag hoppas i mitt allt att hon kan bortse från den behandlingen!
De sömnlösa timmarna fram till "dags-att-vakna" är ett enda surr! När jag slår upp ögonen så finns Jozz...Oliva i tanken ögonblickligen, därefter de andra fyra i ostrukturerad ordning.
Att det finns så mycket tårar!!!

Funderingarna roterar som ett stort kaos i huvudet och hade jag inte haft alla dem runt mig som hjälper mig att nysta trådar så blev jag väl tokig på riktigt!
Just nu finner jag stor tröst i alla som på sitt sätt kan tillföra ordning i mitt sargade tänkande!
Exakt hur mycket som rör sig märker jag på hur många som krävs för att trassla ut snärjet...
Mina tjejer här hemma har ju liknande funderingar och det är skönt att vi har varandra!
Ibland behöver man låsa in känslorna och ibland behöver man lufta dem...

Ett kaos som redde ut sig igår var att vi fick bekräftat att det inte var en olycka.
Det var i den bedrövelsen en lättnad för oss som har den synen på vår Jozz...Olivia som det största kontrollfreaket i familjen... Duktig och planerande, ordningsam på sitt sätt, detaljerad i sitt tänkande...

Jag pratade länge med en vän om funderingarna av ett liv efter döden... Det är så skönt att prata med en människa som delar den erfarenheten som vi alla har i ämnet...
Kontentan blev att om massor med folk och fä skramlar omkring så betyder det att vår Jozz...Olivia också har den möjligheten!
Jag är så glad att hela min familj delar den insikten!

Igår kom även syrran över med man, dotter och dotterdotter... Jag blir varm av den styrkan som finns där, att kunna veta att de är medvetna om att de ALLTID är välkomna! Utan att bli bjudna, bara veta att de tillhör oss...
Även en vän kom över och det blir ett avbrott i tankarna.

Mina flickor som finns här hemma finner sina platser i sorgen... och jag hoppas verkligen att jag räcker till för dem!
Den fjärde som inte bor här finns också med i tankarna... Det går ALDRIG att ändra en skara... är de fem så är de fem...

Min älskade Kai är det tryggaste stödet! Han orkar visa den praktiska vägen samtidigt som han inte räds det kaos som råder... men så har han ju sin egen personliga erfarenhet i ryggsäcken att använda sig av i stödet...

Även Spindel-E satt här länge... Hon har varit med i familjen i många år nu! Vår kloka, blondin-Emilia som har sån insikt i livet trots att hon inte är äldre!!

Och du, Jozzan!!!
"Förlåt"
Den frasen tillhör inte dig....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0