Och på den tredje dagen...

... är mardrömmen fortfarande sann...

Och ja, jag gråter...
Det kan gå flera timmar nu utan att tårarna rinner men plötsligt svämmar de bara över...
Jag önskar att det kunde ge oss Jozz...Olivia tillbaka men jag tror att det är omöjligt.
Hennes telefon är tom, ingen svarar men det är en röst som säger att "personen du söker kan inte nås för tillfället"... då undrar jag när jag kan nå henne...

Jag har bett om hjälp när jag ska åka till Jozz...Olivia och även blivit lovad den hjälpen.
Och det ska tilläggas att tjejerna känner av det stöd som finns av dem runt oss. Stödet kommer inte alltid från det hll jag räknar med så nu tänker jag bli fötutsättningslös.

Mina tjejer här hemma vandrar upp och ner i mående... och lillflickan är så klok!! Hon har satt ord på vår familj och är så förnuftig!!
Måste jag säga att jag älskar dem högt!! Alla fyra!

I det rullar Chris Medina med "What are words", en underbar låt som jag lyssnat på mycket senaste tiden och känt ett knip i hjärtat...
... varför lyssnar man inte på sitt hjärta när det talar??
... varför kan man bara sitta efter som en idiot, med facit i handen helt maktlös...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0