Upp som en sol och ner som en pannkaka...

Sättet att hantera sorg är väl högst individuellt!
I vår familj är vi tillräckligt många för att kunna se variationerna i det och, tänk!

Det är tillåtet!!

Vem är så bäst att den kan säga att sättet är rätt eller fel?
Jag förstår om du tycker att det är konstigt... så kan det te sig...
Jag tycker också att en del människor beter sig konstigt!

Men i vår familj får vi njuta av de bra och glada dagarna!
Vi njuter även om de bra stunderna bara varar i 5 minuter!
Om dagen blir övermäktig så gömmer vi oss under täcket med vår sorg...
Ser du oss där?

Idag har jag plockat upp en ledsen unge...
Åh, vilken tur att de bryter ihop!
Vilken tur att de beter sig "normalt"!

Observera den höga halten av ironi i mina påståenden!
Vi behöver varandra och använder oss av varandra!
Den som idag är stark tar hand om den som för tillfället är svag!

Jag blir så ARG när det blir påhopp av varierande slag!
Och det mest slående är påhoppen på barnen...

Bra! Duktigt!

Som vanligt har man inte mer stake än att ge sig på dem som man tror är svag!

Men tänk!
Mina barn är ganska tuffa!
De har något som inte du har!
De har varandra!
ALLA mina barn!