En solig dag...

... önskar jag mig!
Jag vill ha en solig dag idag!
Jag och Emilia planerar en sväng med hästarna i skogen, vi vill INTE ha regn!
Jag vill också ha en chans att stoppa näsan ovanför vattenytan EN dag åtminstone!
Det är skönt att veta att sinnet i alla fall är det att jag kan skärpa allt för att kunna ta mig fram även denna vecka ut.
Skogsturerna gör gott!
Även tjejernas önskemål om ditten och datten gör gott!
I går önskade Anna en frossardag med en trerätters till kvällsmat och vi lyckades deala till en rimlig meny efter heldag på jobbet:

Sallad, baguette och gräslöksost
Gratinerad lax med penne
Glass med fruktsallad och chokladsås

Med den middagen så firade vi Annas kanonresultat på spanskan! Hon är så duktig tjejen!

Återstår att se om skaran kan vara sams inför resten av önskemålen.
HUR lätt på en skala är det att tillgodose tre tjejer med skilda önskan... och se till att alla tre är med på tåget!
Sen vill jag ha till att det faktiskt inte ALLTID är så att ALLA måste vara med! Men till min glädje är det just det som är en del av önskan, att ALLA är delaktiga!

Men, men...
Vi jobbar på att överbrygga de diagnosticerade svårigheterna med att kunna vara flexibel inför varandras behov och önskan...
Även hoppas jag att ribban ska kunna vara så låg att det är möjligt att genomföra vissa saker.
Jag anar en förändring i tänkandet hos alla tre och jag hoppas att de ser att det här är vad jag försökt genomföra under en ganska lång tid!

Hur som, idag vill jag ha sol!
Resten av veckan komemr att tillbringas på jobbet så... fine...

I morron har jag dessutom ett absurt möte.
Där myndigheter inte kan uppfylla önskan om hjälp, där tar man istället chansen att gå in på ytliga problem.
Jag förstår att det är lättare att angripa problemen på grundare villkor än att fullfölja lösningar som kräver engagemang och energi.
Jag har den senare tiden sett det sättet även på andra håll där problemen är likartade...
Om problemen är svåra och energikrävande att lösa så kastar man över ansvaret på dem som inte alltid har förmågan att orka det.

Bah...
Jag skulle kunna starta upp en helt ny blogg...
En blogg som är 100 % anonym coh kasta skit och sanningar på både det ena och andra planet.
Men leder det till något gott?
Näää... skulle inte tro det...
Dessa problem är kanske inte värda att lösas,
det gäller bara våra barn...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0