Ibland sitter man vid tangentbordet och har dåligt med inspiration... Men nu har läget varit det direkt motsatta.
Alldeles för mycket har hänt, det mesta onämnbart i ett öppet forum.
Många gånger i mitt liv har jag tänkt att "inte en grej till! Det orkar jag inte!" och ändå orkar man mer och mer.
Nu sitter jag i samma läge igen men det börjar kännas som om det bara inte FÅR hända mer!
Den här gången är mina barn drabbade! Och de är ju det bästa jag har!
Förutom allmänt kaos så har även tredje och fjärde person totalt flippat... och vilka är det som drabbas... Jo, mina barn...

Nu är det fruktansvärt skönt att vi har Kai! Han är en klippa som står stadigt hos både mig och barnen. Och veckornas händelser har definitivt gett honom en framträdande position i våra liv. Inte för att han har legat risigt till innan men nu har allt prövats ganska långt in i ytterligheter.

Skrammel i huset har varit med oss i alla händelser. Som alltid har det förvarnat oss om händelser, vi börjar bli riktigt duktiga på att vara lyhörda och beredda.

Nu håller vi tummarna för att bloggen får leva vidare ett tag till! Men idag blir inte mer skrivet...