Hästjävlar!

Vilken mardrömsdag idag! Jag var ju inte lite stressad när jag insåg att hovslagaren skulle komma strax efter ett möte som var inbokat. Nu klantade sig visserligen motpart av mötet och tidspressen blev mindre.
Vad gör man av tiden då?
Jo, man sätter sig och kacklar med kära Caiza-Kackan! Det blev tyvärr ett abrupt avslut på telefonsamtalet då jag insåg vad klockan var.
Mockningen gick på två röda och sen skulle hästarna in...  och VAD gör Calle!? Jo, naturligtvis känner han att jag är stressad och ska lattja "du-kan-inte-ta-mig"... hästjävel.. DÖ...
När Calle studsar iväg så kommer naturligtvis hovis och när han parkerat bilen undrar han vad vi håller på med. Då slänger man faktiskt en grimma i näven på honom och han får vackert traska med för att fånga kräket. När hästarna väl hamnat i andra änden av hagen så står de faktiskt stilla och det är tur att de står i lilla hagen nu...
Det där är ett återkommande fenomen. Om jag är det minsta stressad så känner Calle av det och låter sig inte fångas. Frågan är varför jag inte lär mig att sätta mig i 5 minuter och andas! Det tar ju mindre tid om jag ger mig själv den tiden.
Men nu har i alla fall hästarna skor runt om och proppat med broddar! När jag tittar ut nu så ser jag att för en gång skull har vi tajmat helskoning perfekt! Ibland ska man ju lyckas!
Hovslagardags är rätt så avkopplande. Det är så skönt att höra vår duktiga hovslagare med hans teorier och erfarenheter av olika situationer som man kan hamna i när man sysslar med hästar.

Och tanken slår mig NU! Jag glömde bjussa på kaffe!!!! Sorry, Gustav! *skäms*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0