Att slå tillbaka...

... är ju som sagt inte OK!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14114750.ab

Men man kan ju som förälder förstå när barn kommer hem och är ledsna. Jag tror att inte någon förälder någon gång INTE har känt den frustrationen.
Men som sagt, de flesta av oss har ju ändå sinnesnärvaro nog att inte gå på barnen fysiskt eller psykiskt.
Sen är ju barn alltid barn... Vi har haft åtskilliga diskussioner här hemma om barn och vuxna som beter sig dumt och det går i regel ut på att om inte förmågan för socialt agernade finns så är det ju upp till oss andra att försöka förstå... Men det är ju inte lätt...
Ett tragiskt exempel är en vän till barnen, detta är flera år sedan... Den vännen betedde sig inte helt OK och en del saker försvann från barnens rum också när vännen hade varit här. Vi pratade om hur det barnet kanske hade hemma, om det var helt OK... men ingen av oss frågade sorgligt nog vännen själv...
Sen... flera år efter raddades en tragisk historia upp. Och med facit i hand kunde vi bara sitta och känna igen det berättade...
Den vännen kunde ju inte i barnaåren rå för att det blev tokigt och kunde inte rå för sitt beteende. Vilken tur för vårt samvete att vi åtminstone hade i tanken att det kunde vara något fel men vilken otur att vi aldrig gjorde något.

Så dessa mobbare kanske är barn med taskig bakgrund! Vem vet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0