Alltså det här med att vara duktig...

Hade en diskussion med en kollega om att vara duktig och effektiv. Snacka om kvinnofälla!!

Vi ska vara så jävla duktiga, träna, baka, fixa hemmet och dessutom sköta ett jobb.
Sen är det inte nog med att fixa hemma, vi ska vara f**king inrednmingsarkitekter dessutom. Vad fan är det för fel på den gamla skiten som alltid hängt med!

Städning ska skötas in till minsta dammkorn.. annars är man inte duktig. Jag måste vara helt fail som inte klarar det! När jag lyckas hålla bort den värsta skiten på golvet, rensat borden någesånär "sakfria" och dammat undan de mest aggresiva dammråttorna... SÅ har jag varit duktig.. i mina ögon.

Sen är jag JÄTTEDUKTIG som kan sätta mig för att göra ingenting, kanske på sin höjd läsa en bok. När jag gör ingenting då vårdar jag mamman, min egen person och henne som ska försöka klara av att fungera socialt med min omgivning.

Bakning, varför i hela fridens dar ska jag baka! Min tid räcker inte till det! Sen ska ju någon se till att brödgubben och Hå-Ge:s (konditori) får sin inkomst.

Jag behöver vara ute med hundar och även hos hästarna.. Okej, självvalt! Men det har även en relevant funktion. Utan mina intressen med djur skulle jag aldrig klara av att fungera i övrigt.
Nu menar jag inte att det är fel att städa, baka, fixa 7-rätters middagar osv. Men när det blir ett tvång för att vara DUKTIG, då är det farligt.. på riktigt.
Det är inte konstigt att den ena efter den andra hamnar i ett öken med utbrändhet.

Nää.. hörrni! Stå upp och ta hand om er själva och låt er inte luras med i ett ekorrhjul där andra satt målen!!